Sveriges enskilt största ridsportsgren är banhoppning.
Banhoppning går ut på att ekipaget, häst och ryttare, tar sig runt en bana med hinder. En bana kan vara förlagd på gräs, grus och även inomhus. Banans svårighetsgrad varierar och beror på vilken klass man startar. Det är klassen som styr hur många hinder som ska finnas med, om det ska vara grundomgång och omhoppning samt hur höga hindren ska vara. Sedan år 1900 är även banhoppning en olympisk gren och den finns också med på andra stora mästerskap så som Europamästerskapet, EM, och Världsmästerskapet, VM.
Det finns flera olika hindertyper som är med på en banhoppning, även om de varierar i svårighetsgrad. Rättuppstående hinder är den allra vanligaste och enklaste hindertypen men det går också att variera. Ett vanligt rättuppstående hinder, ett så kallat räcke, består av två hinderstöd och ett antal bommar, beroende på höjd. Men ett rättuppstående hinder kan också vara ett kryss, att två bommar bildar ett kryss mellan hinderstöden, att bommens ena ände vilar på bomhållaren på hinderstödet och den andra änden ned i marken mot det andra hinderstödets fot. Att använda sig av plank, mur eller någon form av grind eller staket är också vanligt i ett rättuppstående hinder.
Utöver rättuppstående hinder, som är rena höjdhinde
r, så finns det också en del variationer på längdhinder. De allra vanligaste längdhindren är oxer, stigsprång och trippelbarr. En oxer är uppbyggd med två rättuppstående hinder tätt intill varandra, så att de båda hindren tas i ett språng. Avståndet mellan de två hindren varierar beroende på vilken klass hindret återfinns i. Regeln är dock att avståndet ska vara detsamma som hindrets totala höjd. Så är höjden på hindret 1,10 meter så ska det också vara 1,10 meter mellan hinderstöden.
Det finns flera olika typer av oxrar, den vanligaste i Sverige är stigande oxer. Den är uppbyggd så att den bakre bommen är fem centimeter högre än den främre bommen och utgör hindrets totala höjd. En annan variant är parallelloxer, där både främre och bakre bommen har samma höjd. Sjunkande oxer har en högre frambom än bakbom men denna är förbjuden i Sverige.
Stigsprång är också en variant av oxer egentligen. Det består också av två hinder som står tätt ihop, skillnaden är dock att den främre bommen endast har en höjd på två tredjedelar av den bakre bommen som utgör hindrets totala höjd.
En trippelbarr är, som namnet antyder, ett hinder bestående av tre rättuppstående hinder. Alla tre bommar ska ligga på olika höjder där den bakre bommen utgör hindrets totala höjd. Den främre bommen ska ligga på en höjd som är hälften av hindrets totala höjd.
